Det här blir inte något försök att sammanfatta den senaste tiden, senaste en och en halv veckan. För det skulle bara bli tråkig, jobbig å lite löjlig läsning.
Istället tänkte jag ge er något att tänka på, och gärna svara på:
Varför är det så att människor man tycker mycket om automatiskt blir vackra?
Var i Sverige ska man bo (om man inte vill bo i Örebro)?
Hur gott kan kaffe vara? Och hur gott kan kaffe vara när man inte druckit det på en vecka?
Hur hittar man mod att ta steget till något nytt? Är det någon som kommit på hur man lyckas bli av med den där grejen att man alltid ska sejfa sitt liv, liksom?
Hur övervinner man sina fobier på bästa sätt? Jag vill inte ha klaustrofobi längre, jag vill kunna krypa runt i trånga utrymmen i sommar.
Var ska man styrketräna om man inte gillar tanken på gym, och dessutom inte har råd? Är Friskis å Svettis bra alternativ? Någon som provat?
Och, hur kommer det sig att ens bästis är så bra?
Nu är jag på kurs på Tollare. Skåningen tycker det är kallt, det är vackert med all snö och vi lär oss en massa bra saker och blir inspirerade. I kväll ska vi ha dejt med en grupp KRIS-killar, och ett fåtal tjejer. Det blir grymt.
4 kommentarer:
Örebro. Jag röstar på Örebro. Man kan styrketräna i Örebro. Vi har lagom krånga tunnlar i Örebro. Och så är vi ju så väldigt snygga här också.
Om man vill vara som alla andra tror jag att det är i Göteborg man ska bo.
Kaffe kan jag inte tänka mig är gott alls.
Man ska såklart bo i Uppsala, på världens bästa studentboende och dela hus med Robert, Anja, Peter, Jonte, Martin, Martin, Niklas, Nina-Mia, Johannes och massa andra grymma UNF:are. Dessutom är det fint i Uppsala.
Ett ställe du alltid kommer bo är ner i högrahörnet..
Skicka en kommentar