Tandläkare.

I torsdags var jag hos tandläkaren, med aningar och känningar om minst 4 hål och tusenlappar flygandes ut i luften. Fast allt gick bra. Jag fick inte ens betala för undersökningen. Men lär får betala dubbelt upp på återbesöket för tandsstensskrapet nästa måndag. Vi får se. Men det var en lyrisk dag. Så kom jag hem till Backen och galna "hej-vi-bygger-vindkraftverk"-föräldrarna. Yeah. Plockade bilen full ur mammas jordliga skafferi.
Idag har vi hurtcyklat, det måste blivit 3 mil, tillslut. Skönt. Men jobbigt. Men skönt. Ni vet.
Nu jobbar jag mina sista tre dagar för i år. Det är galet. Och hemskt. Men samtidigt så är det lugna puckar. Min vikarie kommer klara biffen.

Yo!

Alla är din.

Idag hade jag och min pizzakille en lång konversation (kanske den längsta). Mellan frågor om dressing och dricka hann snubben luska ut mitt namn, förvånas över min ålder och fråga om jag hade barn.
Samt att han fortsatte att envisas med att jag varit i Turkiet, eller att jag åtminstone har en pappa som härstammar därifrån. Det skulle de höra där hemma! Men nu fick jag honom i alla fall att lova att ta med korten från Turkiet där jag finns med (vilket är en omöjlighet eftersom jag aldrig varit där) till stammispizzerian så jag får kolla nästa gång jag kommer in för en sallad att ta med.
Det är lite nervkittlande och roligt att ha en sån charmör som uppvaktar en. Det bästa idag var när han bryskt körde iväg sin kollega från disken ("ey, jalla jalla") för att själv servera mig.

Ah.

Long time..

Man ska inte gråta över spilld mjölk, men väl grät jag över oplockade jordgubbar och allt som gick snett.
Men det ordnar sig alltid, det säger han i visan, och det stämmer oftast. Jag skrattar åt filmer som är gjorda för de små och är nyförälskad i han där i soffan.

Och min nya mobil är ett underverk i snygg förpackning.