Hitådit

Kommande tid blir lite flängig. I helgen har vi Distriktsårsmöte på Sällsjögården i Västjämtland. På måndag ska jag träffa min käraste i Göteborg, och sedan tar personalsamlingen vid på min gamla skola i Mölnlycke. Sedan raskt iväg till Nyköping, Skavsta och Rom, med världens bästa Liza. Det kommer nog bli grymt. Väderleksrapporten säger ca 15 grader. Helt, helt okej.

Sov gott.

Jag borde egentligen skriva en ost-blogg. Men det känns lite malplacerat.

Det var en fin begravning. Jag hoppas alla de vackra orden uttalades i livet också.
Det var skönt med en stunds stillhet, en stund att reflektera på. Hur är jag. Säger jag till de som förtjänar det hur bra de verkligen är?

en lisa

Min karl har fått friår. Det är ju smått fantastiskt.

Nyss fick jag mitt livs första parkeringsböter. Så går det när man ska va snål.

Rödluva?

Igår gick jag till frisören för att kolla om hon hade nån tid i veckan för att toppa lite. Två timmar senare kom jag ut och såg ut så här. Ibland är det galet.
.

Bryssel och Östersund

Betraktelser kring Bryssel:

• Människor röker. Överallt. Hela tiden. En rökfri avdelning på en restaurang kan vara ett bord mellan två andra, icke rökfria, bord.
• Franska är svårt.
• Fickparkering verkar vara något man lär sig ordentligt. Eller inte alls.
• Det är fantastiskt roligt att bo på speciella hotell. Fast lite galet blir det om man glider ur sängen första natten och slår i huvudet i marmorbordet. Inget jag rekommendar.
• Bryssel känns som en ganska liten stad, fast den är gigantisk. Jag kan stolt säga att jag hittade. I alla fall på/till några platser.
• Det är lång väg att vandra mot jämställdheten.
• Belgisk våffla är dyrt, men otroligt gott. Jag ska starta en våffleria. Det är alldeles för lite våfflor i Sverige.
• Det är bra att ta med sig en karta.
• IOGT-NTO borde anställa fler lobbyister, och placera dem i Bryssel.
• Det finns många fantastiska kvinnor och män runt om i världen som kämpar för så bra saker på sina egna sätt.
• € är opraktiskt. Vem vill ha en massa cent i fickan?
• Musslor är gott.
• EU-parlamentariker har inte glassiga kontor och jobbar ingenting för massor av pengar. Det finns människor som är där för att förändra.
• Överallt är det hundbajs...
• ...vilket gör att du missar den fantastiska arkitekturen. Den är ofta både vacker och galen.
• Frukosten är undermålig. Fast den varma chokladen var god.
• Det är dyrt att äta ute, men kan bli till en extremt rolig upplevelse om du har med dig rätt folk, får kass service och mat som kan förgifta vem som helst. Och dessutom förväntas betala massor för det hela. Då kan du få uppleva hur det är att resa sig upp från ett bord och gå. Och ställa till en ordentlig scen. Yeah.

Betraktelser från mitt vardagsliv:

• Jag har lovat mig själv att vara en god granne. Men nu har den där j*la 8154an gått över tiden på tvättiden två gånger i rad när jag ska tvätta efteråt. Är det 19 man ska va ute så är det 19, inte 19.15. Så det så!
• Det är svårt att längta efter en egen katt, och veta att det inte kommer kunna bli verkligehet på många många år. Jag vill inte ha en katt när jag kanske ska plugga och flytta omkring en massa. Och jag vill inte ha en innekatt. Det är onaturligt. Innekatter blir galna katter. Så jag får vänta till jag bor i hus och har det där jobbet.
• När kommer vhs-katalogen?
• 80 mil kan va himla långt.
• I morgon ska vi se på CSI. Så klart, enligt traditionen. Det är andra delen i dubbel-avsnittet. Oerhört spännande, trots att avsnittet inte riktigt höll csi-standard.
• Jag har grymma vänner.

Belgien. igen.

Om några timmar tar jag tåget till Arlanda, för att vänta några timmar där mitt i natten, innan mitt sällskap kommer, så drar vi vidare till Bryssel. Grymt.
Vi ses efter helgen!

Grabben.

Jag blir så bortskämd av den där snubben jag är ihop med. Allt blir liksom vardagslyx med honom. Är det inte grymt fina, och användbara, spontanpresenter så är det godaste choklad. Det är pannkakor till frukost och ärliga frågor om hur det är. Han hjälper mig med besluten, och gör så jag somnar bättre med hans musik i mina öron- oavsett om det är hans röst eller i-pod. Det är aldrig tråkigt. Inte ens när vi diskar efter 80 kids och ledare på ett sportlovsläger, och han är sjuk. och smågnällig. Det går att dansa foxtrot till takterna av en diskmaskin. Jag fryser inte ens om fötterna längre. Och som han får mig att le.

Borta med rösten

Idag har jag inte pratat. I morse vaknade jag utan röst. Rösten kom tillbaka efter några timmar, men jag tänkte vara taktisk och därför har jag kommunicerat via lappar med mina kollegor och min praktikant idag. Det har varit intressant. Roligast är att alla andra också börjar mima eller använda sig av teckenspråk, istället för att svara som vanligt...
Imorgon ska jag, trots allt, hålla en föreläsning utan röst. Det är tur man har en praktikant säger jag bara!

Nu: te