Grabben.

Jag blir så bortskämd av den där snubben jag är ihop med. Allt blir liksom vardagslyx med honom. Är det inte grymt fina, och användbara, spontanpresenter så är det godaste choklad. Det är pannkakor till frukost och ärliga frågor om hur det är. Han hjälper mig med besluten, och gör så jag somnar bättre med hans musik i mina öron- oavsett om det är hans röst eller i-pod. Det är aldrig tråkigt. Inte ens när vi diskar efter 80 kids och ledare på ett sportlovsläger, och han är sjuk. och smågnällig. Det går att dansa foxtrot till takterna av en diskmaskin. Jag fryser inte ens om fötterna längre. Och som han får mig att le.