Det är inte mig allt handlar om.: november 2009

Förra veckan var jag med med Vuxenskolan (min nya arbetsplats) på Cypern på utbildningsresa, helt lysande! Det var en fantastisk resa, med plats för både lärande, utveckling, samtal, skratt, allvar, funderingar, lära-kännande, bad, utflykt, avslappning, reflektion och samarbete. Bland annat. Den största delen av veckan handlade om det egna ledarskapet, och vi fick göra många bra övningar och reflektera över oss själva. Det blir något speciellt att inte vara på hemmaplan, där inte några yttre grejer egentligen kan störa, och där inte någon har möjlighet att avvika eller ha mobilen på utifallatt. Och vilka arbetskamrater jag har ute i regionen! Så fantastiska på så många olika sätt! Det var verkligen ett gyllene tillfälle för mig att få komma in i gruppen, och att få lära känna andra, både deras profession och privat. Och, känns det som, har jag fått några riktigt bra vänner. På den här korta tiden. På torsdagen hyrde min kollega P. en bil och drog med mig och kollegan M. ut på ön, vilket jag inte ångrar en sekund för det blev en grym dag. (P. var för övrigt en strålande chaufför i vänstertrafiken.) Vi åkte en tur upp i bergen, bland annat på berget Olympus, fast där hade de byggt en militäranläggning på toppen istället för ett turistcenter, undrar hur man tänkte då?, så det var inte så mycket att hurra för. Men den utsikt vi hade var inte helt fel. Sedan åkte vi vidare till den delade staden Nikosia, där vi fick visa passet och gå över gränsen till den sida av Cypern som är turkiskt. Det var en fascinerande promenad, som att resa 100 år bakåt i tiden jämfört med den Cypriotiska sidan. Kvällen i Nikosia avslutades med en fantastisk libanesisk meze och fina samtal under stjärnhimlen innan vi åkte tillbaka till turistgettot i Agia Napa.

Lite blandade och okronologiska bilder:

Turkiska sidan i Nikosia.