avis.

Något som jag tror är väldans vanligt, men som man egentligen inte snackar om på en allvarlig nivå är avundsjuka. Jodå, vi pratar ju om att det är stört med folk som bara föds rika, eller vinner miljoner på lotto eller har en röst som de kan försörja sig på eller nåt sånt. Men hur ofta pratar vi om att vi är avundsjuka på människor i vår närhet?
Jag kan vara sjukt avundsjuk på den som genuint tycker det är kul att träna t.ex., eftersom jag någonstans förstår att det borde man ju tycka, eller åtminstone borde man göra det. Träna alltså. Jag tycker det är plågsamt sjukt tråkigt.
Ett exempel.

Vad är du avis på?

På kurs med kunskap.

Sitter på tåget från Stockholm hem till Östersund igen. Har varit på utbildning, "Ny i SV" under fyra intensiva dagar. Har spenderat dagarna på förbundskanslit mitt i Tjockholm och också på Sånga - Säby, kurs och konferens. Ett helt fantastiskt galet fint ställe! Det hör inte till vanligheterna att man åker på konferens och äter trerätters middag varje kväll...om man säger så.
Dessutom fick vi slängen av den enorma sommarvärmen som kom helt oförberett för min del. Helt fel kläder hade jag med mig, men det var en lyx att kunna kursa ute och få fräknar (och bränna sig så klart.. eller det var inte en lyx, men att få va i solen var och är det.)

Har fått vrida och vända på folkbildningen och SVs roll i denna och har återigen insett att jag gillar vårt regelverk, jag gillar att jag fattar det och jag gillar att det finns. Och har fått ett gäng goda exempel på bra verksamhet och dessutom schyssta argument för folkbildningen i människors vardag. Folkbildning som en samhällsaktör och som skapare av mer meningsfullhet i människors liv. Grymt!

Och som vanligt när man är på konferens - väldans trevligt folk!

big one!

Mammas första björnmöte blev närgånget! I flera minuter stod de och stirrade på varann.
Foto: Mamma