Idag hade jag och min pizzakille en lång konversation (kanske den längsta). Mellan frågor om dressing och dricka hann snubben luska ut mitt namn, förvånas över min ålder och fråga om jag hade barn.
Samt att han fortsatte att envisas med att jag varit i Turkiet, eller att jag åtminstone har en pappa som härstammar därifrån. Det skulle de höra där hemma! Men nu fick jag honom i alla fall att lova att ta med korten från Turkiet där jag finns med (vilket är en omöjlighet eftersom jag aldrig varit där) till stammispizzerian så jag får kolla nästa gång jag kommer in för en sallad att ta med.
Det är lite nervkittlande och roligt att ha en sån charmör som uppvaktar en. Det bästa idag var när han bryskt körde iväg sin kollega från disken ("ey, jalla jalla") för att själv servera mig.
Ah.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar