Det är konstigt det här med svackor. Att man vissa dagar känner det som om man var 14 år igen, och inte har tagit sig någonstans alls. Som att man fortfarande känner sig liten och värdo. Vissa dagar så är det svårt att faktiskt känna och vara det man egentligen är, att våga det. Att stå för saker man säger, att tycka om sin kropp och att våga lita på de man har kring sig.
Det är märkligt med såna dar. Hur snabbt det går att få såna tankar i skallen, hur lång tid det tar att få ut dem. Varför är det så att det är lättare att komma på negativa saker än positiva.
Det är lite som att man dreglar mer när man bara sover en stund mitt på dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar