Liza försöker undkomma. Det gick inte så bra.
Mitt i natten stannade vi till uppe på Hoverberget och utkikstornet. Såg solen leka över träden och Storsjön och Jämtland kommer alltid vara vackrast!
Här hade D varit på läger nån gång i tiden, typ 88.. Huh. Tänk att ens kunna tänka så långt bakåt.
Efter en härligt skumpande kringelikrokväg som säkert förlängde vår resa med 10-tals mil kom vi hit. En gång när jag var liten åkte vi den här vägen, då mådde jag jätteilla för att det var så kurvigt. Antingen har de rätat ut vägen lite, eller så körde pappa som en dåre. Jag tror på det senaste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar