Snögubbe och Vilma.

I helgen har jag och D varit hemhemma och gött oss. På lördagen kom snön (som faktiskt ligger kvar) och då var ju bara jag och brorsan tvugna att bygga en snögubbe, precis som man ska göra när den första snön kommer. (Eller som Mamma sa: "ja, nu har ni visst kommit över den där gränsen, först är det ok för att man är liten, sen är det jättefjantigt och nu verkar det vara ok att leka igen..)

Resultatet!


Katten Vilma är helt bedårande söt, och helgalen. Och tystlåten. Och liiiiiiiten!


Inte så oskydlig som jag ser ut..





Enda gången det går att fota mig är när jag sover, för annars är jag inte stilla en sekund.