Igår var jag på badhuset och simmade. Det var skönt, lite folk och lagom tempererat vatten.
När jag simmat ett tag kom en mamma med sina två barn och de började leka i en av banorna längre bort. Ungarna slängde i en sån där ring och dök sedan i för att hämta upp den från botten. Jättebra övning.
Men min fokus hamnade hos mamman. Hon såg så oerhört ledsen och trött ut. När barnen pockade på hennes uppmärksamhet log hon ansträngt innan hon sjönk ihop igen.
Senare i omklädningsrummet var de där alla tre. Mamman skällde på sina barn för minsta lilla, på sin dotter för att hon var högljudd (fast sonen lät minst lika mycket, det kan man ju kolla på ur ett könsrollspersektiv, men det är inte det den här texten handlar om) och på pojken för att han inte hittade sina kalsonger.
Jag var nästan lite sur på mamman som var så himla grning hela tiden.
Men när dottern, med ledsen röst, sa "du lovade att du inte skulle va så här den här gången" skar det till i hjärtat.
Jag hoppas, lilla fina mamman, att du har någon som kan ta hand om dina barn så du får ta hand om dig själv, en dag snart. Då får du gråta ut, äta all choklad i världen och sakta börja läka dina sår.
Ta hand om dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar