Jag är trött på att försvara mig.
Trött på att försvara varför jag tycker jämställdhet är en fråga som är viktig i både stort och smått.
Jag är less på att förvara varför jag inte dricker alkohol. Trött på att försvara halva Sverige, hela Norrland, emot alla fördomsfulla bilder som finns.
Jag är trött på att försvara varför jag inte vill bo i Stockholm (som om Stockholm är den enda valmöjligheten). Eller att jag inte vill ha en massa barn. Trött på att försvara de som avviker från heteronormen, eller att jag ens menar att det finns en heteronorm.
Det vore lättare att bara jamsa med, vara hit och dit och hålla med kors och tvärs, inte tycka så mycket, inte bry mig. Inte lika tröttsamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar