Just nu sitter min karl och pratar i telefon med sin föredetta. Jag borde väl vara svartsjuk. Det verkar ju va så det går till. Till och med min mamma tycker jag borde vara det.
Fast det är jag inte. Jag varken kan eller vill begära att han raderar ut en så stor del av sitt liv som hon varit, och att de fortfarande är vänner gör mig bara glad. Det tror jag är viktigt för honom.
Det är ju bara att se till det faktum att det är mig han sover bredvid på nätterna, mig han delar vardag med. Varför skulle jag bry mig om henne? Liksom.
3 kommentarer:
Rent tekniskt så skulle det ju kunna vara så att även han ska vara svartsjuk, rent tekniskt sover du ju bredvid din f.d. nästan varje natt...
/34:an
Svartsjuka är ett löjligt påhitt. Vem har någonsin blivit glad av svartsjuka? Nä, folk borde sluta med så'nt i stället. Blä.
Fast vaddå "ska" vara svartsjuk. Vem bestämmer sånt?
Skicka en kommentar