I år är jag grymt planerad. Jag har bakat, jag har inom alldeles kort skrivit klart alla julkort och klistrat frimärken och hittat adresser till desamma, jag har införskaffat eller gjort näst intill alla julklappar, och önskat de få saker jag vill ha och jag har planerat hemfärden.
Ni som läser här och tänker ge mig nåt i julklapp, snälla snälla, ge pengarna, även om det bara är en "liten småpryl" till världens barn, pg: 90 1950-6. Det är min önskan. Tack.
Annars så har jag snart spenderat mer än en halv dag ensam. Det är sällsynt vara här i kollektivets värld. Det är nästan lite läskigt. Fast jag har kommit ihåg att äta. Det är positivt.
Och så funderar jag på varför man alltid blir så kall om rumpan? Nån som vet?
2 kommentarer:
Är inte det för att man har en massa som fyller ut på rumpan?
Vad är det där för pg-nummer? Jag trodde världens barn-numret var 90 1950-6..
Skicka en kommentar