Så var vi där då, på dagen som vissa längtar till, vissa fasar inför och vissar känner ingenting för.
Jodå. 22. Ett år äldre, men bara en dag äldre än igår.
Det är märkligt hur påtagligt det blir med detaljer en sån här dag. Att veta att det inte är bara för det är söndag och postfri dag som det inte ligger vykort från dem här hemma. Det blir så påtagligt att de är borta.
Och även om det är så mycket viktigare och ärligare med vanligtråkigtisdag-kramar och piffpresenter så är det som om man förväntar sig att bli ihågkommen. Så där lite extra. Det blir som extra viktigt. På nåt vis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar